Mängd i hop

Att vara, att icke vara
Ständigt är mänskans kerub

Se, där går han i mara
Denne lustans ondskas kub

Likt katten kring gröten
Slår han sin lov

Att mötas bakom nystan
Är ingen mänskas behov

Tropp, tropp, likt hästens mankemang
Slafsar denne fantom sitt lamm

Vaknar, gör endast den man
Som i den snedes spår går fram

Varför somnar den man
Som i den snedes spår trampar damm?

Ädel krumme

I mitt enkla bo, dväljes Ni som skona tro
Över ängders sion, ligger fanan slagen

Ibland är trösten nära, men tanken långt ifrån
I det slutna, ligger sällan ensam fura

I det gågna, ligger sällan man att mura

Ädel
Ädel

Ädel krumme

Fiskarmannen

Fiskarmannen rensar sin keps, ögonen visare ej rätt. I huvudet susar det klent.
Om han får fisk, ska det då bli filé. Eller äter han fjällen som chips.
Mager och grann står han ståtligt med spöt i sin famn. Han rycker med benet och pratar i kör. Vänder sitt spö uppochner.
Tanken på mat gör honom arg som ett vin. Visst vore det gott med en korv.

Fasans förgätmigej

I det blommande hav
Flickan plockar blommor kring jordens nav

Kaprifol, cyklamen och förgätmigej
Varför kallas denna dag då fasan - ja, det säg

I hörnen lurar faror
Som länge dväljts i suckandets gång

Och plötsligt - OH! - med urtidskraft
Drämmer djävlars demoner far i huvudet med en stång

Framtid for i led

Månads timma, glittra, tindra. Skåda dess avslöjande avsaknad av träsk.
Vaken tid blir livets bord. Salta, sockra, så och strö. Förfina det som redan varit.
Glöm framtidens hopp och tro. Sträva bakåt och låt dåtiden komma ikapp.
För livets tid är fortfarande förbi och det som komma skall, kommer skall.

Laga likt laga funnes

I den laga ordning, vad fann det himlavalv bakom trädstam av bly
Sagans flädermakt piskar i högan sky

I förmultnade familjer, i förmultnade städer
Far nu traditionens kanjoner likt fäder...likt fäder...

Varför är tiden rund?