Att vara, att icke vara
Ständigt är mänskans kerub
Se, där går han i mara
Denne lustans ondskas kub
Likt katten kring gröten
Slår han sin lov
Att mötas bakom nystan
Är ingen mänskas behov
Tropp, tropp, likt hästens mankemang
Slafsar denne fantom sitt lamm
Vaknar, gör endast den man
Som i den snedes spår går fram
Varför somnar den man
Som i den snedes spår trampar damm?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar