I mitt enkla bo, dväljes Ni som skona tro
Över ängders sion, ligger fanan slagen
Ibland är trösten nära, men tanken långt ifrån
I det slutna, ligger sällan ensam fura
I det gågna, ligger sällan man att mura
Ädel
Ädel
Ädel krumme
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar